gustavhederfeld

Igår gick alltså Visby halvmara av stapeln och mina förhoppningar var att kunna hålla ett 6:00 min/km-tempo och jag ungefär det tempot dom första sju-åtta kilometrarna. Sprang ju självklart ut den första kilometern på 5:15 eftersom jag rycktes med alla andra men efter de så gick de som tänkt. Efter typ åtta kilometer så kände jag iallafall att jag inte skulle orka springa hela vägen till mål så jag slog av på tempot och började gå/jogga. Kan tycka nu efteråt att jag kanske skulle väntat längre med att sluta jogga men just den sträckan i början av varvet var där det var som längst mellan vattenstationerna så det var som värst där. Blev ifattsprungen av en kille som hette Robin som jag tog rygg på o pratade med i kanske fyra kilometer innan benen inte orkade hålla hans tempo längre och dom sista 8-9 kilometerna fick jag jogga/gå mest på vilja. Till slut kom jag in på tiden 2:26:49 och 77:e plats, långt ifrån 2:06 som ett 6:00 tempo skulle ha inneburit.

 

Kändes dock skönt att jag kom runt iallafall även om jag var bland dom sista som kom in. Enligt startlistan så var det runt 110 herrar som var anmälda och det var 79 som kom i mål så det var många som bröt. Bland annat så blev jag varvad efter cirka en mil av en kille som höll ett galet tempo men som en halv kilometer senare stod i skuggan av ett träd och fick hjälp av han som körde mc och höll koll på han som ledde, det vill säga han just då. Pratade med vinnaren Fred efter loppet och han sa att killen tydligen hade försökt springa ifatt honom igen efter att han fått i sig vatten eller resorb eller vad han fick men att han sprang jättevingligt och fick bryta. Skönt att man kunde ta det lugnt och dricka klokt så man inte blev så när man sprang på slutet och inte såg någon varesig framåt eller bakåt. 

 

Jaja, medaljen hänger iallafall på väggen nu ich jag är stolt att jag kom runt :) Ett av årets mål klarade!

 

Kan ju också inflika att benen faktiskt funkar idag och förutom lite blåsor under fötterna så känns allt bra.