gustavhederfeld

Har tyvärr bara bilder på oss när vi sitter för jag orkade inte stå o hålla i väskan sen så jag slängde upp den på hyllan, men ni kan tänka er att Olle inte direkt såg kryare ut när han stod upp

^

När vi väl var framme så var klockan typ 21, det var mörkt och det regnade. Av nån anledning så tyckte Olle att vi skulle gå över till andra sidan av en stor bro för där skulle de finnas nåt bra hostel. Och av nån anledning så tyckte jag fortfarande att Olle var kapabel att ta såna beslut fast han inte riktigt var det. Så vi började gå över bron och så kom två kineskillar ifatt oss. Den ena började snacka med Olle och tydligen så erbjöd dom sig att ta oss till ett hostel så vi följde med dom över bron och sen en annan bro.

'

Efter att ha stått två timmar på tåget så kändes promenaden som att bestiga Mount Everest. När vi väl kom till hostelet så var det för dyrt och sen gick vi till några stycken som inte hade några rum. Klockan var väl närmare 23 när vi sa till varann att vi tar nästa ställe även om de kryllar av kackerlackor och kostar skjortan, ingen av oss orkade gå mer. Då tog kinesen oss såklart till ett hotell som verkade jättelyxigt (Enligt kinesisk backpackerstandard). Kinesen gick fram o snackade med receptionisten och jag tror faktiskt han snackade till oss ett bättre pris för att de var så sent. Iallafall så ville hon ha 300 Yuan, typ 5 gpnger så mycket som vi betalat på dom andra ställena. Surt men sagt var sagt och vi pungade upp pengarna, tackade kinesen som av ingen anledning alls hjälpte oss (Och det skall sägas att jag länge gick ich tänkte på bron att dom skulle ta med oss in i nån gränd o råna oss, men dom såg lite för töntiga ut för o göra de) och sen följde vi med en hotelltjej upp till rummet. Som var jättefint (Enligt kinesisk backpackerstandard)!

Olle tog en dusch innan vi somnade som två klunsade sälar. I Olles fall en fruktansvärt förkyld toksnarkande klubbad säl. Morgonen efter sov vi ut och låg och drönade tills hotellpersonalen ringde och sa nåt på kinesiska som vi antog betydde att vi skulle packa våra saker o dra åt helvete.

^

Själva anledningen till att se "Bambu forrest" och för att komma dit var man tvungen att åka genom Yibin. Ett förslag som jag erinrar mig att Olle kom på under en av sina inte ljusa stunder. Iallafall så beslöt vi oss för att skita i det eftersom Olle inte kändes kapabel till att gå i några skogar. Istället bestämde vi oss för att skita fullständigt i den här skitstaden och åka här ifrån så fort som möjligt. Vi vinkade därför till oss en taxi och bad honom åka till tågstationen, självklart så körde han då oss till busstationen. Skit samma tänkte vi, bara vi kommer härifrån så fort som möjligt. Så vi gick in och frågade om biljetter, slutsålt idag och imorgon. Jaja, vi fortsatte vidare till tågstationen där det var samma sak, inga biljetter.

'

Paniken började smått smyga sig på när vi stod där i regnet och inte hade en jävla aning om hur vi skulle komma därifrån. Vi gick ner för gatan och där stod det ett stånd med bussmärken på så vi frågade om dom hade biljetter till Kunming, jadå det hade dom. Men dom ville att vi skulle ge dom pengarna utan att få något kvitto eller någon biljett, kändes väldigt misstänkt. Det stod dock en polis i ståndet också så vi bestämde oss för att hoppas på att dom "kommer och tar oss långt härifrån" Det kom fram en sliten minibuss och dom gav pengar till föraren och jag tänkte "Bara den här skrothögen tar oss härifrån så är jag nöjd" så vi slängde in våra väskor och hoppades på det bästa. Som tur var körde den bara bort oss till busstationen där föraren också köpte en biljett till oss så Olle slapp försöka prata kinesiska, vilket han inte gjorde så bra när han feberyrade. Dessutom kostade biljetten mer än vad vi gett kinesen i ståndet från början.

^

När vi väl visste att vi skulle komma därifrån om några timmar var det inte mer o göra än att gå o sätta sig på ett internetcafé o vänta ut tiden. Efter två timmar collegehumor så gick vi tillbaka till busstationen och hoppade på bussen till Kunming.

*

Det sjuka är att vi inte ens var i Yibin i 24 timmar och ändå så blev det här typ det längsta inlägget hittills. Troligtvis för att det var en sån sjukt jobbig upplevelse, från det att vi klev av tåget så ville man bara därifrån. Tråkigt att jag inte hade fler bilder så att det inte bara blev så mycket text. Jaja, en stad kvar bara. Skriver troligtvis om Kunming i veckan eftersom Emelie e borta. Ni Haõ då!